Det blev mediciner....

Då har man varit hos läkaren och jag är inte riktigt nöjd med det....Fick en läkare som inte var jättebra på svenska och jag fick känslan att han inte riktigt förstod vad jag menade när jag förklarade hur jag mådde... Men jag ska till min husläkare om ca 1 månad och då får jag förklara för henne istället.

Jag blev sjukskriven veckan ut och fick mediciner för ångest och depression som jag ska äta ett tag framöver och se om jag mår bättre... Hoppas på det iallafall.

Min depression blir inte bättre av att jag går upp i vikt... Nu är jag uppe i 58 kg och jag som har legat på 56 kg så länge.... Jag vill inte gå upp i vikt, jag vill stå still på 56 kg. Men nu när jag har mått dåligt så har jag faktiskt ätit mycket "fel" mat och även ganska mycket godis.. Måste sluta med det.

Mår lite bättre....

Nu har jag varit hemma lite längre än en vecka och jag känner mig lite bättre... men inte helt återställd. När det blir mycket runt om kring mig så känner jag att jag bara vill fly och försvinna... nästan lite som panikångest.

Här om dagen var vi på barnkalas i ca en och en halv timma och då kände jag när vi satt i bilen och åket där ifrån att jag skulle bara vilja sätta mig och stortjuta för jag var helt slut, och man ska väll för fa---n klara av ett barnkalas utan att klappa ihop =(

Jag ska till läkaren på onsdag och jag hoppas han tror på mig så jag kan bli sjukskriven veckan ut.... Hoppas slippa längre sjukskrivning... Kanske prova jobba 1/2 tid en lite stund för att kolla hur mycket jag orkar med....

Sjukskriven =(

Faaan va jag mår piss...
Jag är på väg att klappa ihop totalt....
Har sjukskrivit mig själv i en vecka, men är inte så säker på att det räcker.....
Jag får nog ringa läkaren och bli sjukskriven längre...

Jag känner mig ledsen och trött hela tiden. Gråter för ingenting. Vill inte göra något. Får tvinga mig att gå upp på morgonen, skulle kunna ligga i sängen hela dagarna.
Känner att jag inte är någon bra mamma just nu. Jag tycker inte jag gör något annat än skäller på prinsessan fast hon inte har gjort något speciellt. Orkar inte med henne alls, och då är det tur att hon är hos sin pappa varannan vecka (även om jag saknar henne oerhört) så både hon och jag får vila lite...

Hoppas jag kommer över detta snart.... Sist jag kände så här var ca 5-6 år sedan och då blev jag sjukskriven i 2 månader och det vill jag inte denna gången för det har jag absolut inte råd med...
Suck....